Sturgeon the master communicator was close to tears – but still faces more questions

Sturgeon, den mest kompetenta kommunikatören, var nära gråt – men står ändå inför fler frågor

Sturgeon the master communicator was close – Nicola Sturgeon har visat sig vara en av de mest framstående politiska talangerna i sin generation, med en fast bestämningsamhet och engagemang för sitt arbete. Detta beror delvis på hennes emotionella driv och engagemang för en orsak. Och kanske framför allt för att hon var en expert på att kommunicera – kontrollerad, kontrollrädd i sina argument, bekväm i debattkamrarna eller under besök i skolor eller sjukhus. Vad gällde pandemins tid eller åren med skriande debatter om Brexit, så kändes hon av vissa politiker som en farlig fiende, medan andra var tvungna att erkänna hennes kvalitéer.

Dessa färdigheter gjorde henne till en svår men övertygande person att samtales med som journalist. Hon väntade aldrig på en lätt utgång – och gjorde inte det lätt för dig heller. Och hon var aldrig skälvande att fråga efter omständigheternas heltärlighet, trots att hon inte var populär hos alla skotska röstare. Så var det extraordinärt att sitta med henne i helgen och prata långt om skandalen med hennes exman, Peter Murrell, som hade stulit från partiet hon företrädd.

Sturgeon hade tydligt samlat sina argument redan innan vårt samtal började. Det kunde ses i hennes avvisande av att hon skulle anklagas som kvinna för hennes manas brott, samt hennes totala förnekande av att någon försökt informera henne om finansiella misstag tidigare än polisens undersökning, trots det tydliga mönstret av oro som uttryckts.

En sällsamt kvinna som står inför första frågorna

När jag satt med henne nära i dessa samtal, var den mest kompetenta kommunikatören ofta nära att gråta på flera tillfällen – tvungen att pausa och andas in för att bevara sitt uppträdande. Du kunde känna hennes djupgående förvirring, hennes berättande om trauma. Men du kunde också tänka att hon försökte dramatisera sin smärta eftersom allt gått snett.

“Jag har aldrig tagit mig tid att ge en fullständig förklaring, och jag har inte fått någon som helst svar från honom,” sa Sturgeon med rösten som rörde sig under.

Det här är inte bara en nyhetsfron eller en stor politisk skandal – det är en saga om en relation mellan ett par som bröt ihop. När hon talade om den halsband som hennes man gav henne i Shetland, kändes hennes skada som uppenbar i rummet. När hon berättade att Murrell aldrig givit henne en fullständig förklaring för vad han gjort, kändes det som ett sår. När hon pratar om den emotionella prövning hon genomgått, känns det ärligt.

Men när jag frågade henne om hennes egna handlingar, partiets konton eller hur hon hanterat inre klagomål, återkom den bekanta påstående Sturgeon – ett bländande åsiktsuttryck när jag undrade om hon skulle bidra till att återfå pengarna från de som donerat till partiet. Hennes sårbarhet var uppenbar, men hennes försvar var fast.

“Jag vet inget ovanligt – och jag ska inte ta anklagelserna för Murrells brott,” påstod hon med ett ton av bestämdhet.

Hon påstod flera gånger att hon varit “oskyldig” eller “friskåldad” eftersom polisen inte tagit några åtgärder mot henne. Men att poliser inte valt att utreda henne är inte samma sak som att det inte hänt något fel eller att något gått snett. Hennes många kritiker och politiska motståndare känner att hon inte gett alla svar – minister Pat McFadden sa till mig i morgon att det måste finnas en offentlig utredning för att klargöra exakt vad som skett.

Sturgeon har nu gett sin version av den extraordinaire historien, men det kommer inte att vara den sista gången hon ska pressas att berätta mer. Hon vet gott att inte alla som tittar eller lyssnar på henne kommer att tro på henne. Men det som säkerställde hennes styrka och makt har försvunnit.

Detta tillfälle har gett nya perspektiv på hennes ledarskap – inte bara som en politisk leder, utan som en person i en familj som är i kris. Hennes förmåga att kontrollera sin image har blivit en del av diskussionen, men det är också det som har gört henne så svår att lyfta sin saga. Under samtalet medgav hon att hennes man inte bara kommit över på ett förväntat sätt, utan att han också funnits på en arbetsplats som var utskedda och störd.

Och trots att hon förnekade att hon kände något förväntat, så syntes det i hennes röst att hon var påverkad. Det var som om hon försökte balansera mellan det som var sant och det som var nödvändigt att säga för att behålla sin position. I samma anda som hon alltid tagit upp problemen i en tydlig och kraftfull ton, så försökte hon nu också ge en viss lugn i en situation som blev allt mer oklart.

De som kritiserat henne har valt att ta upp frågorna om hennes personliga svar, men de har också undrade hur mycket hon egentligen vet. Hennes tilltro till sin egen makt har gjort henne redo att stå emot pressen, men det är också den själva skillnaden som har gjort hennes sätt att kommunicera så intryckande. Även om hon inte har kunnat ge alla svar, så har hennes ståndpunkt varit tydlig – hon har inte fått något för att ta med sig.

Det är nu uppenbart att hennes historia är mer komplex än enkla saker. Hennes röst, som alltid varit en av de mest uppmärksammade i mediet, har blivit en del av en bredare debatt om makt, ansvar och emotionell förbindelse. Men trots allt, så har hon visat att hon är redo att kämpa för sin berättelse – inte bara som en politisk leder, utan som en kvinna som har fått hennes manas känslor att påverka hennes karriär.

Det är möjligt att hennes svar kommer att påverka hur man ser på henne i framtiden. Men för nu är det nog att vi har sett en tidigare version av hennes historia – och att hon är redo att berätta mer.