Kan Starmer:s plan för försvar hjälpa Storbritannien att uppnå NATO:s utgifts mål?
Samael.lol – Storbritanniens regering har nu publicerat den länge fördröjda Försvarsinvesteringssatsningen (DIP), en plan som förväntas avgöra framtida utgifter för försvar och säkerhet. Premiärminister Sir Keir Starmer har kallat planen för en “stora historiska förändring för vår nation”. BBC Verify har analyserat hur mycket extra pengar regeringen planerar att investera i försvar under de kommande åren – samt om det faktiskt gör Storbritannien redo att uppnå sina försvarssatsningsmål.
Finansiering och brist på detaljer
Enligt DIP:s uppgifter kommer den militära budgeten för perioden 2026–27 att nå 68,3 miljarder pund. Detta är dock inte hela bilden. Ett annat mått, kallat NATO-kvalificerad försvarsutgift, inkluderar inte bara MoDs budget utan även statliga utgifter som militära pensioner. Enligt NATO:s uppskattning var Storbritanniens försvarsutgifter 2025 drygt 70 miljarder pund, vilket motsvarade 2,4 procent av landets bruttonationalinkomst (BNI) samma år.
Under februari 2025 committe Starmer att öka NATO-kvalificerad försvarsutgift till 2,5 procent av BNI till 2027. Han har även uppgett att säkerhets- och inriktningssäkerhetsmyndigheternas verksamhet ska räknas in i denna kategori från 2027, vilket skulle göra att satsningen stiger till 2,6 procent av BNI. Starmer har ytterligare uttryckt en “tydlig ambition” att nå 3 procent av BNI i det nästa riksdagsperioden.
Sammanhållning i NATO:s mål
Under en NATO-sammanträde i Haag i juni 2025 föreslog landets medlemmar att försvar och säkerhetssatsningen ska öka till 5 procent av BNI till 2035. En del av detta mål, 3,5 procent, ska tillkomma som “kärn-försvar” enligt NATO:s definition. Resten av den 5 procent kan utgöra utgifter till att skydda kritiska infrastrukturer, försvara nätverk, säkerställa civila beredskap och resiliens, innovera samt stärka försvarsinstitutionell bas.
Starmer uttalande i en ny rapport den 11 juni beskriver att DIP:s åtgärder gör att Storbritannien kommer att uppnå 4,2 procent av BNI under detta mål. Men det finns frågor kring huruvida den nuvarande satsningen är tillräcklig för att hålla upp målet om 3,5 procent kärn-försvar till 2035.
“Denna plan gör att vi når 4,2 procent av BNI under det aktuella målet,” säger Starmer.
Resa från 2,4 till 2,7 procent
Det är enligt DIP:s uppgifter tänkt att försvarsutgifterna, baserat på nya prognoser, ska öka till 2,7 procent av BNI till 2030. Det finns ingen årsvis förutsägelse för senare år, vilket innebär att 2,7 procent av BNI blir en förhållningssätt som är stabilitet fram till slutet av 2020-talet. Detta innebär att 2,7 procent av BNI förblir kvar även efter 2027.
När John Healey, tidigare försvarssekreterare, avgick i juni 2025 kritiserade han den första versionen av DIP, där utgifterna endast planerades att nå 2,68 procent av BNI till 2030. Han menade att detta inte var tillräckligt för att försvara landet i en tid av ökade hot. Healey krävde en satsning på 3 procent av BNI till 2030 istället för att vänta på nästa riksdagsperiod.
“En ‘måldatum’ behövs för att nå det 3 procent målet och en ‘tydlig plan’ för hur vi får till 3,5 procent av BNI till 2035,” skrev Healey på X efter DIP:s publicering.
Budgetökning och utekärrar
Starmer har oftast hävdat att regeringen investerar 270 miljarder pund i försvar under denna riksdagsperiod, enligt honom den största kontinuerliga ökningen av försvarsutgifter sedan 1980-talet. Denna siffra representerar den totala kontantutgiften i MoDs budget enligt 2025:s finansieringsundersökning, som gäller fyra år till 2028–29. I DIP:s uttalande föreslås att denna satsning ökar med ytterligare 15 miljarder pund, vilket skulle göra totala utgifterna 285 miljarder pund över fyra år.
I den ursprungliga DIP-förslaget var ökningen 13,5 miljarder pund över samma tidsperiod. Detta tyder på att regeringen har hittat ytterligare 1,5 miljarder pund för försvar efter att Healey lämnat sitt ämbete. Det finns dock även rapporter om en “brist” på 28 miljarder pund i Storbritanniens försvarsbudget, vilket utgör en viktig faktor i diskussionen om budgetens kraft.
