Henry Zeffman: What does Keir Starmer do next after Andy Burnham’s Makerfield win?

Henry Zeffman: Vad kommer Keir Starmer att göra efter Andy Burnhams seger i Makerfield?

Henry Zeffman – Under nattens tid har Labour-mpar väckt en rad kritik mot Sir Keir Starmer, särskilt efter Andy Burnhams seger i Makerfield-byelectionen. Många har uttryckt sina tankar i meddelanden som såg ut som “delusional”, “en smula delad” och “totalt delad”. Det är dock Sir Keir som ligger i centrum för dessa reaktioner: mannen som inte alls två år sedan bringade Labour tillbaka till regeringsmakten efter 14 års bortgång, och bara fem år efter partis sämsta valresultat någonsin. Dessa medlemmar, som representerar olika fraktioner, generationer och ministernivåer, har en gemensam uppfattning – att Sir Keir har nått slutspurten.

Det finns visserligen en växande mängd kritik mot Sir Keir, men hans allierade hävdar att de som kräver hans avgång är delade. En argumentation som cirkulerar bland premiärministerns stöttegrupp säger att en regerande partis interna konflikt är exakt vad folk valde Labour för att undvika. “När konservativer förlorade den senaste valen såg britterna på dem som ‘bara intresserade av sig själva’, ‘osanningsskyldiga’ och ‘dela'”, heter det i ett dokument. “Vi kan inte tillåta att vi blir förseningsfulla på samma sätt.”

Den politiska klyftan

Även om Sir Keir har varnat mot division har många Labour-mpar visat en överraskande enhet i sina åsikter. De är allt mer övertygade om att Burnhams mål att ta över Downing Street är säkert, och att den enda öppna frågan är hur det ska gå till. Ordet som används mest för att beskriva den omkommande ledarvalen är “koronation”. Det innebär att man inte tror att en ledarval kommer att nå till en punkt där partiet medlemmarnas röst får sitt påverkan. Istället, enligt uppfattningen, kommer Burnham att bli den enda kandidaten med nödvändiga 81 stöd och därmed väljas genom acclamations, som Gordon Brown gjorde när han blev Labour-leader och premiärminister 2007.

Sådana tänkanden är dock inte fullständigt konsensus. En viktig komplicerande faktor kan vara Wes Streeting, som avgick som hälsosjälvständig i protest mot Sir Keirs ledarstil. Trots viss skepsis från några av sina kolleger har Streeting varit bestämd i sina senaste uttalanden att han har 81 stöd för att utlösa en val. Sådana uppgifter kan bli tydliga inom några dagar, men han är sannolikt att få tryck, inklusive från vissa av sina allierade, att ge plats för Burnham och på så sätt snabbt skapa en överskärning.

Stöd och maktförhållanden

Komplexiteten är dock att Sir Keir själv är den aktuella ledaren. Enligt partis regler behöver han inte uppnå 81 stöd för att bli en kandidat i valen. Som den innevarande ledaren är han automatiskt insatt i partis röstlista. I den här meningen kan det inte bli en “koronation”, utan en fullständig röstning bland Labour-medlemmar. Starmer har alltså påpekat att en ledarval skulle “splitta vår parti och vår rörelse”, men om det ändå utlöses måste han visa att det inte är hans egen ambition för att överleva som huvudorsaken till partis kaos.

Sir Keirs roll som premiärminister och Labour-leader har skapat en paradox. Han kan bara leda regeringen om han får majoritetens stöd från parlamentets medlemmar. Det var just detta som ledde till att Boris Johnson 2022 avsattes, när han inte kunde samlas till en fungerande regering. Nu ställer sig frågan: har Sir Keir fortfarande tillräckligt med stöd från sina kolleger för att leda? Detta är den centrala frågan som kommer att få svar de nästa dagarna.

Det finns också en interna struktur i Labour som påverkar denna situation. En del av partiet anser att Starmer har blivit en symbol för stabilitet efter hans comeback i regeringen, medan andra tror att hans styre har lett till återkommande interna konflikter. Detta har skapat en spänning där många frågar sig om Starmer är en permanent ledare eller om han är i risk för att bli utkastad. Många av de senaste nyheterna har fokuserat på detta dilemma, där Starmer har många följeslager men också en stor klyfta i sin stödssituation.

I ett interview med Labour-personal vid midday såg Starmer ut att vara optimistisk om att han kan ta tillbaka ledarskapet. Men hans egen säkerhet beror på om han har kraft att balansera mellan sina partiledare och partis medlemmar. I en situation där både sida och medlemmar kan ha olika åsikter blir det viktigt att han kan förstå och hantera dessa kampen. Det kan vara en stor utmaning, särskilt när han har varit med i en regering som har kämpat med att hålla samman.

Det är i alla fall tydligt att Makerfield-byelectionen har spelat en viktig roll i den nuvarande saken. Burnhams seger har visat att det finns en kraftfull stödgrupp i partiet som ser hans ledarskap som en möjlighet att ge Labour ny energi. Men det finns också en fråga om hur långt detta stöd går, särskilt om Starmer har bevisat att han är en stabil figure. I detta fall är Burnham inte bara en kandidat, utan en symbol för vad Labour kan bli under nästa regeringsperiod.

Detta har lett till en viktig debatt om vilken riktning partiet ska ta. En del anser att Starmer har en styrka i att ha balanserat mellan olika fraktioner, medan andra tror att hans ledarskap har blivit avsatt. Det är i alla fall något som visar att det är en kritisk tid för Labour, där alla röster kan ha stor betydelse. Oavsett vilken riktning valen tar, det är tydligt att denna saken kommer att ha stor påverkan på partiet i framtiden.

Det finns också en viktig skillnad mellan en ledarval och en konsensus på ett ledarskap. Om Burnham blir vald genom acclamations skulle det kunna innebära att Starmer har förlorat sin styrka i partiet. Men om han står i valen kan det bli en kamp där varje röst har betydelse. Det är därför det är en spännande tid för Labour, där både stöd och kritik är starka. Det kan bli en avgörande test för partiet, och hur väl det kan balansera mellan olika fraktioner.